Veikko Raikas Eskolin-Esk (9. tammikuuta 1936 – 24. helmikuuta 2001) oli suomalainen kuvanveistäjä ja taidemaalari. Hän kokeili ensimmäisenä Suomessa sähkökineettisiä konstruktioita. Sen jälkeen hän teki muun muassa pilarimaisia valaistuja muovi- ja teräsrakennelmia.

Teoksia

• Liikkuva valomaalaus, 1965, Harjavalta
• Vesikehä, 1974, Nokia
• Aallot, 1975, Vantaan Myyrmäki
• Avaruudesta saaristoon, 1978, Turku

Veikko Raikas Eskolin-Esk, född 9 januari 1936 i Helsingfors, död 24 februari 2001 på Kanarieöarna, var en finländsk skulptör och målare.

Eskolin studerade 1956–1957 vid Konstindustriella läroverket och Fria konstskolan. Han debuterade 1959 och tillhörde den ljuskinetiska konstens pionjärer i Norden och Finland. Han gjorde sig känd för sina rörliga skulpturer som han förenade med ljus och ljud; den första rörliga skulpturen förenad med ljud tillkom 1955 och med ljus 1957. En elektriskt driven ljuskinetisk målning utförde han 1960. I sina konstruktivistiska arbeten använde han redan i mitten av 1950-talet metall och akrylskivor. Vid sidan av sitt konstnärskap drev han 1958–1968 en modellverkstad för arkitekter och assisterade bland andra arkitekten Viljo Revell. Han intresserade sig även själv för konstnärlig medverkan i stadsmiljö och utförde en rad offentliga skulpturer.