Kimmo Olavi Kaivanto (25. toukokuuta 1932 Tampere – 20. huhtikuuta 2012 Helsinki) oli suomalainen taidemaalari, taidegraafikko ja kuvanveistäjä. Hän opiskeli Taideteollisessa oppilaitoksessa grafiikan linjalla vuodet 1953–1954.

Hänen teoksiaan oli ensimmäistä kertaa esillä Tampereella vuonna 1956. Kimmo Kaivanto nousi Suomen kuvanveiston johtaviin tekijöihin 1970-luvun alussa. Hän suunnitteli lavastuksia oopperoihin.

Kaivannon tunnetuimpia julkisia teoksia ovat veistos Oodi 60 000 järvelle vuodelta 1972 (entisen Hotelli Hesperian edessä Helsingissä), Tori-maalaus vuodelta 1976 (Tampereen keskusvirastotalon valtuustosalin aulassa) sekä veistokset Hopeiset sillat ja Nereidi vuodelta 1985 (kauppakeskus Forumissa Helsingissä). Kaivannon suunnittelemia teoksia ovat myös ulkoilmateos Natura (Non Facit Saltus) vuodelta 1990 (SOK:n pääkonttorin sisäpihalla Helsingissä) ja vuodelta 1988 oleva Biogenesis (nykyään Keilalahden rannalla Espoossa). Härmälässä on hänen suunnittelemansa ilmailuaiheinen Leonardo-patsas.

Kaivanto oli Vuoden taiteilija vuonna 1982. Hän sai Pro Finlandia -mitalin vuonna 1972. Professorin arvonimen Kimmo Kaivanto sai vuonna 1995.

Kaivanto suunnitteli uransa alkuvaiheessa 1950-luvulla myös Tapparan kirveslogon.

Kimmo Kaivannon nimeä kantava säätiö perustettiin 2013. Säätiön tarkoituksena on tuoda esille Kaivannon elämäntyötä ja hänen taidettaan.

Kimmo Olavi Kaivanto, född 25 maj 1932 i Tammerfors, död 20 april 2012 i Helsingfors, var en finländsk målare, grafiker och skulptör.

Kaivanto studerade bruksgrafik vid Konstindustriella läroverket 1953–1954. Efter debuten 1956 undergick hans måleri många förändringar. En mystisk-romantisk period avslutades omkring 1959 och han övergick till experiment med abstrakt konst. Omkring 1962 inleddes hans informalistiska period och han målade abstrakta kompositioner till 1966, då hans bilder började få alltmera föremålsliga drag. Han uppmärksammades i slutet av 1960-talet för sina polemiska grafiska arbeten med anknytning till tidens världspolitiska händelser (kompositioner med fingrar) och vaknande intresse för miljöfrågor (serigrafin Då havet dör, 1970). Han återkom i sitt måleri och även i tredimensionella verk (i bland annat brons, glasfiber och betong) till samma motivkrets (utställningen Fingrarna med i spelet 1971).

Kaivantos mest kända skulpturer är den nio meter höga glasfiberskulpturen Kedjan, som avtäcktes 1972 i Helsingfors stadshus, och den rörliga skulpturen Ode till 60 000 sjöar i rostfritt stål utanför hotell Radisson SAS/Hesperia från samma år. Han utförde även väggmålningen Torget i Tammerfors kanslihus 1976, Finska bilder och Ultramare i passagerarfartyget GTS Finnjet 1977, monumentalskulpturen Silverbroar och fontänskulpturen Nereid i köpcentret Forum i Helsingfors 1985 samt en installation i Tammerforshuset 1990.

Kaivanto framträdde från 1980-talet som porträttmålare och målade en rad kända personligheter såsom Väinö Linna (Stadsbiblioteket i Tammerfors), president Martti Ahtisaari (Statsrådsborgen, 1997) och Kalevi Sorsa (Riksdagshuset och Finlands Bank). Kaivanto utförde 1978 dekoren och kostymer till Aulis Sallinens opera Det röda strecket. Han utförde även högklassiga bokillustrationer och affischer bland annat för olika kulturevenemang. Han tillhörde den 1963 grundade utställningsgruppen Martianerna, som höll sin första gemensamma utställning 1964. Han var Årets konstnär vid Helsingfors festspel 1982, tilldelades professors titel 1995 och invaldes som ledamot av Académie Européenne 1997.