Eva Kristina Cederström (15. syyskuuta 1909 Tampere – 1. kesäkuuta 1995) oli suomalainen taidemaalari. Hänet tunnetaan kuulaan sinisistä, kubistisista ja pelkistetyistä maalauksistaan.

Cederström opiskeli Viipurin taiteenystäväin piirustuskoulussa 1931–1933 ja Suomen Taideyhdistyksen piirustuskoulussa 1933–1937 ja 1938. Vuonna 1951 hän opiskeli Pariisissa Académie André Lhotessa ja Académie de la Grande Chaumièressa Pariisissa 1951.

Cederström debytoi taiteilijana Helsingissä 1938 ja voitti samana vuonna ensimmäisen palkinnon dukaattikilpailussa. Hän toimi opettajana Vapaassa taidekoulussa 1947–1948 ja Suomen Taideakatemian koulussa 1965–1974. Cederström sai Pro Finlandia -mitalin vuonna 1959, valtion taidepalkinnon 1980 ja professorin arvonimen 1982. Cederströmin arkisto lahjoitettiin Kuvataiteen keskusarkistolle vuonna 2003.

Cederstömin vanhemmat olivat filosofian tohtori Emil Cederström ja Katri Cederström, o.s. Kopsa. Hänen tyttärensä on elokuvaohjaaja Kanerva Cederström.

Eva Kristina Cederström, född 15 september 1909 i Tammerfors, död där 1 juni 1995, var en finländsk konstnär.

Cederström studerade 1931–1933 vid Viborgs konstvänners ritskola, 1933–1937 och 1938 vid Finska konstföreningens ritskola samt 1951 i Paris vid Académie Lhote och Académie de la Grande Chaumière. Hon hade ett nära förhållande till de nordiska länderna och vistades i olika repriser i Sverige och Danmark, där hennes konst 1947 började orienteras mot en ljusare färgskala. Hon ställde första gången ut 1938, men hennes genombrott inträffade i samband med de Ungas utställning 1945. Hon målade främst landskap, porträtt, figurbilder och stilleben.

Cederström idkade i sin tidiga ungdom violinstudier, men valde bildkonstnärens yrke. Musiken var emellertid ett viktigt tema i hennes konst. Havet var ett lika vanligt ämne, och den blå färgen ingick alltid i hennes palett. Av de internationella mästarna påverkades hon mest av Paul Cézanne och Georges Braque, som hon hyllat bland annat i ett av sina kubistiska stilleben. Hon var för det mesta figurativ och arbetade i en känslig och stiliserande stil, men abstrakta arbeten förekommer också i hennes produktion. Hon blev en mycket anlitad och omtyckt porträttmålare. Hon undervisade vid Fria konstskolan 1947–1948 och Finlands konstakademis skola 1965–1974. Hon tilldelades Dukatpriset 1948, Pro Finlandia-medaljen 1959, pris ur Marcus Collins minnesfond 1987 och professors titel 1982.